20 juli, 2017

KONSTEN. ATT PADDLA FORS.

Johanna Borgenstål 34, lever som konstnär på heltid. I skrivande stund håller hon till i hemmet i Altersbruk men förbereder en lokal i närheten för att där ha sin egen ateljé.
Efter att ha avslutat sin anställning vid en butik i Älvsbyn var Johanna hemma under ett års tid för att måla tavlor. Vilket hon också gjorde.
Redan vid Johannas första utställning, sålde hon samtliga alster. Efter det har hon haft flera lyckade utställningar samt försäljning, främst via Instagram.
Norrbottens fauna och inte minst rävar är ett återkommande inslag i Johannas konst.
"Vi har många rävar och andra djur här kring huset så inspirationen finns nära till hands", berättar Johanna.
Ett annat tema som varit återkommande i Borgenståls konst är världskartor. I sin fulla prakt illustrerar just den här målningen, de enorma mängder av plast som ligger och skräpar i världshaven.
Ute i förrådet avslöjar sig Johanna´s och sambon Jon Lundström´s stora intresse för kajaker och då främst forspaddling.
I det här reportaget kör Johanna och Jon en Subaru Forester XT. En mellanstor suv med 240 hästkrafter, 22 centimeters markfrigång och permanent fyrhjulsdrift.
Johanna kom i kontakt med forspaddling i samband med en resa till Nepal. När hon sedan träffade Jon 2012 så började de tillsammans att utforska forspaddling i bland annat Piteälven.
Johanna som säger sig vara rädd för vatten, har bland annat paddlat i en av Piteälvens största forsar, Benbryteforsen. Här syns Benbryteforsen i vårflod.
Just den här dagen hade Jon och Johanna med sig var sin forskajak samt var sin playboat. De sistnämnda är av en slags specialmodell, anpassade för att "surfa" i vågor och valsar som bildas i forsarna.
Torrdräkt är ett måste när man ska paddla fors, i alla fall tidigt på säsongen i Norrbotten. Johannas torrdräkt hade fått en skada vid halskragen, något Jon snabbt åtgärdade med lite silvertejp.
Jon och Johanna med var sin "båt" strax nedanför Benbryteforsen.
Den här dagen var det mer eller mindre säsongspremiär för Johanna som sa att hon kände sig lite nervös inför första åket.
Premiärturen gick dock helt enligt plan. På bilden har Johanna en näsklämma, vilket är relativt vanligt bland forspaddlare. Klämman hindrar vatten från att tryckas in i näsan om kajaken välter.
Efter att ha burit upp kajakerna till forsnacken så var det dags igen. Vid andra försöket så hamnade Johanna i ett lite stökigare parti, förmodligen medvetet.
Och i en av vågorna gick hon omkull. En vanlig teknik vid s.k. eskimåvändningar, är att placera paddeln längs med skrovet för att orientera sig när man ligger under vattnet och därifrån påbörja själva rollen.
När Johanna väl hade lyckats få rätsida på sin kajak, kom Jon i hög fart då han skyndat dit för att hjälpa. Han lyckades dock stanna och därigenom inte stjälpa.
Efter några svängar i den första forsen så var det dags att byta till playboat-kajakerna. En playboat är avsevärt mycket kortare än en vanlig forskajak och annorlunda utformad. Paddlaren kan "parkera" i ett lugnt parti mitt i forsen och sen åka in- och ut ur en vals eller våg.
Det forspaddlande paret Johanna Borgenstål och Jon Lundström. Till grundutrustningen hör bland annat torr- eller våtdräkt, hjälm, flytväst och i vissa fall även öronproppar, näsklämmor med mera.
Efter cirka en och en halv timme i forsen avrundade vi dagen med fika alldeles intill Piteälven.
Subaru Forester XT kombinerar prestanda med goda utrymmen och -terrängegenskaper. Den finns både i Sport- och Exklusive-utförande, här i "Sport". Subaru Forester finns även i andra versioner med olika motoralternativ.

Från Norrbottens fauna i färg till verkligheten i några av Piteälvens största forsar. Kontrasterna i livet är stora för konstnären och forspaddlaren Johanna Borgenstål, 34. Vi har låtit henne testa Subarus snabbaste suv, berätta om rävar i akryl samt demonstrera sina kajakskills i en strid vårflod.

Johanna hade förmodligen gjort sig ganska bra som ninja. Hon rör sig tyst och smidigt, pratar inte onödigt högt, iakttar och lyssnar istället för att ägna sig åt verbal forcering. Lite som man kan tänka sig att något av djuren på hennes tavlor skulle bete sig i verkliga livet. Detta betyder dock inte att hon är osocial utan snarare behaglig.

Hur länge har du levt som konstnär på heltid?

-Jag tycker att det är svinläskigt att säga att jag är konstnär. Men jag jobbar ju med konst helt klart. Och hantverk. Jag slutade jobba heltid i en butik 2015 och har bara varit och gjort lite skyltningar och sånt efter det.

Hur gick det då, hur går det nu?

– Jag började med att bara sluta, sen var jag hemma i ett år och målade tavlor och förberedde mig för en utställning. Sen hade jag ju inte kunnat föreställa mig att det skulle gå så bra som det faktiskt gjorde. Hela utställningen sålde slut, det var en chock!

Johannas lyckosamma start gav självklart mersmak och hon kände sig genast tryggare i sin hundraprocentiga satsning på målande och skapande. Efter debuten har det rullat på med nya utställningar och försäljning, främst via sociala medier. Intressenterna finns i skrivande stund i både Sverige, Finland och Nya Zealand.

-Det är en kille från Nya Zealand som har velat köpa tavlor flera gånger men det har oftast gått så himla fort, jag har sålt dom samma dag som jag lagt ut dom. Så nu håller han koll och väntar på att det dyker upp något nytt som han vill ha.

Du har ett ganska genomgående tema med djur och sånt som finns här lokalt, varför?

-Det kommer naturligt, det är det jag gillar. Jag gillar djur och natur. Det har ju även blivit en del världskartor också, det har jag egentligen alltid hållit på med av någon anledning.

Utöver att måla tavlor så ägnar sig Johanna även åt andra konstformer och hennes senaste spaning handlar, i korthet, om metallbearbetning. Med stöd från sambon Jon som besitter stor kunskap i ämnet, övar hon som bäst på att svetsa i olika material samt att använda en så kallad plasmaskärare.

Vad har du tänkt skapa i metall?

-Konstverk! Nämen jag vill kunna återvinna material, använda gamla grejer och göra nya fina saker. Jag har inte tänkt riktigt klart på det. Jag gillar ju tanken på att återvinna allt möjligt, metaller, textilier ja vad du vill, trä. Man ska inte vara rädd att blanda ihop material tycker jag.

FORSINTRODUKTION I NEPAL

Under många år var Johanna på resande fot och hann med allt ifrån att vara au pair i London till att plocka frukter, företrädesvis vindruvor, i Frankrike och Australien. Det var dock i samband med en resa till Nepal som hon stiftade bekantskap med det som skulle komma att bli ett, av hennes stora intressen. Vid första anblick så kändes dock forspaddling som något avlägset och väl så spännande.

-Jag hade varit på ett flertal, kortare forsrännigsturer (med gummibåt reds. anm.) i Sverige och utomlands, sen så åkte jag på en forsränningstur i Nepal och där var det med några kajakpaddlare också.

-De såg så himla tuffa ut men jag tänkte att det kommer jag aldrig att våga mig på, jag är ju ganska rädd för vatten och sådär.

Efter att ha rest kors och tvärs över jordklotet, träffade Johanna kärleken på en fest hemma i Vistträsk 2012. Matchningen var ett faktum, inte minst i och med att även Jon Lundström, från Altersbruk, visade sig äga ett växande intresse för kajaker.

Vid den här tiden hade de båda paddlat en del på sjöar och i andra, relativt lugna vattendrag. Jon hade dock investerat i en forskajak och börjat känna sig för i de mer strida strömmarna. När tillfället dök upp tog även Johanna tjuren vid hornen och fastnade direkt.

-Det hade alltid funnits i bakhuvudet det här med forsar, sen så åkte vi till Alterälven där jag testade Jons forskajak, jag kände direkt “men vaaad”, det här är ju skitkul

Strax efter introduktionen i Alterälven införskaffade Johanna en egen forskajak. I sällskap av Jon la de sedan, timme efter timme på att träna olika former av eskimåsvängar och andra användbara tekniker. När Johanna en tid senare passerade 30-strecket kom hennes arbetskollegor med en väldigt lämplig present, i form av en forspaddlingskurs där borta där allting började, i Nepal.

-Vi paddlade i tre dagar med instruktör, där man fick lära sig att rolla i fors och sådär men vi hade ju lärt oss själva rollen innan, sen åkte vi på en lång åttadagarstur.

EN SIMTUR I BENBRYTEFORSEN

Under den andra Nepal-resan fick de öva sina nyvunna kunskaper i skarpt läge men i relativt varmt vatten. Efter hemkomsten började de sedan att se sig om i närområdet efter nya utmaningar. Johanna som beskriver sig själv som bitvis nervös och rädd för vatten har dock kommit paddla i en av Piteälvens största forsar, Benbryteforsen.

-Det började med att jag var dit och tittade och tänkte, det är ju helt uteslutet, jag kommer aldrig att paddla här. Sen så gick från att jag tänkte att det var helt omöjligt till att “kanske någon gång”.

-Men det gick tillslut. Jag gjorde ju en simning först men det hade jag som tagit i beräkning. Anledningen att jag simmade var att jag blev för nervös.

Var det tidigt i forsen?

-Nej, det var mot slutet. Det var inte superhögt vattenstånd men jag tippade på en våg. Vi var tre stycken som paddlade, vilket jag tycker är det minsta man ska vara. Jag fick lift till land och en annan tog båten. Paddeln drog iväg och Jon fick tag i den nere vid husvagnsparkeringen.

Redan vid nästa försök så gick allt som planerat och Johanna tog sig genom hela Benbryteforsen utan att vare sig gå omkull eller simma. Efter det har det blivit många turer till olika forsar i Piteälven. Bland annat Trollforsen som är ett populärt tillhåll för kajakpaddlare från olika delar av Sverige samt även andra länder, enligt Johanna.

Ser du dig själv som en spänningssökare?

-Jag vet inte, jag har inte tänkt så mycket på det så men jag misstänker att jag kanske är det. Det har blivit några bungy jump-hopp, eller ganska många. Det är väl trevligt med adrenalinkickar får man säga. Det är kul att känna att man har en situation under kontroll, när jag ser en utmaning för mig själv och lyckas med den så som jag tänkt mig.

Finns det någon koppling mellan forspaddlingen och målandet?

– Ja, det gör det väl. Jag blir ju jätteinspirerad hela tiden. Man får ju se mycket vilda djur, jag fick ju se två helt nya grejer för mig på den senaste turen. Då såg vi en grävling och väldigt många bävrar men även en simmande huggorm i Byske-älven, precis jättenära kajaken.

Efter att ena dagen ha besökt Johanna hemma i Altersbruk utanför Piteå, begav vi oss till ett område strax nedanför Benbryteforsen dag två. I solsken och vårflod blev det både traditionell forspaddling samt även en annan variant med s.k. playboats. En disciplin som i korthet går ut på att man i en specialanpassad kajak, “surfar” i vågor och valsar som bildas på olika ställen i strömmande vatten.

Vårt färdmedel för dagen var en Subaru Forester XT. En klassisk Subaru-modell, i form av en medelstor SUV som kombinerar hela 22 centimeters markfrigång med permanent fyrhjulsdrift. I XT utförandet så sitter det en tvåliters boxermotor med turbo under huven som lämnar 240 hästkrafter. Subaru Forester XT är ett spännande möte mellan en potent terrängbil och en kvick, följsam skapelse som roar även det “tungfotade släktet”, oavsett underlag.

Fakta Subaru Forester XT
Effekt: 240 hk / 350 Nm
0-100 km/h: 7,5 s
Markfrigång: 22 cm
Max dragvikt: 1800-2000 kg
Drivning: Permanent 4-hjulsdrift
Pris från: 329.900 SEK

Text och bild; Anders Westergren.